Sitter och tänker på framtiden. Inte den framtiden långt, långt bort utan den som väntar precis runt hörnet. Om mindre än en månad fyller jag 19 hela år och ungefär en månad efter det tar jag studenten efter 13 år i skolbänken.

Sedan kommer sommaren. Den varma, ljusa och kittlande sommaren. Men vad händer efter sommaren? Vad ska jag hitta på då?

 

Jaa, det var ju det. Helst av allt vill jag inte plugga, jag vill ha ett jobb att gå till och jag vill kunna tjäna mina egna pengar, vuxen som jag är. Men det går ju inte riktigt till så i dagens samhälle. Man får inte ett jobb bara så där. Man måste kämpa för att få ett jobb. Är jag redo för det?

 

Jag har ju alltid varit lite smålat (enligt mamma och pappa iallafall..) och jag är inte så där utåtriktad som alla andra verkar vara. Dessutom är jag rätt feg och tycker inte om att prata med främlingar. Mina idéer håller jag helst för mig själv och jag är inte mycket utav en ledare. Så vad skulle jag vara bra till på en arbetsplats där människor tjänar sina egna pengar, vuxna som de är?

 

Fy fanken vad negativ hon är, tänker ni nu. Jaa, det är jag men jag har inte sagt att alla de där negativa sakerna som jag just radat upp är just negativa. Nää då. Min framtid, den som väntar precis bakom hörnet, kanske inte är på en arbetsplast där vuxna människor tjänar sina egna pengar. Det kanske är i skolbänken jag hör hemma ändå.

 

Jag som är lite smålat och feg och som helst inte pratar med främlingar och som varken delar med mig av mina idéer eller är en ledare, jag har hittat platsen för mig. Platsen är Mullsjö Folkhögskola och där tänker jag utvecklas som fotograf och som person genom att gå på fotolinjen.

 

Perfekta stället för mig som kanske inte har vuxit klart inombords som person ännu. Där får jag ett år på mig att bli vuxen på riktigt. Ett helt år av min favoritsyssla, fotografering. Kan det bli bättre? Dessutom så kommer jag träffa nya människor som inte alls känner till de där uppradade felen jag har, utan de får skaffa sig en alldeles egen uppfattning om vem jag är.

 

En ny chans och ett steg ut i framtiden. Kanske kommer även jag växa klart så att jag kan jobba på en arbetsplats där människor tjänar sina egna pengar, vuxna som de är.